Samhällets barn - Läs en bok

Utan att svara bonden gick Vilhelm in i stallet för att göra
i ordning hästen. Snart satt Hans bredvid honom i en gammal
släde på väg hem till byn och sina fosterför-äldrar. Färden
gick bitvis sakta eftersom hästen hade svårt för att ta sig fram
i den meterdjupa snön. Skogshuggaren satt och trallade och
småsjöng. Emellanåt vände hästen sina öron bakåt liksom för
att lyssna.
– Sjunger jag inte vackert för dej Frej? ropade Vilhelm
glatt.
Som svar trumpetade Frej med att lämna ifrån sig några
pruttar, vilket fick de båda passagerarna att gapskratta.
Ett stycke längre bort stannade Vilhelm hästen, pekade på
en stor tall.
– Här ska du se jag har varit med om något roligt. Bengt,
som var hos Abel före dej, var här och arbetade på den lilla
åkerlyckan som Abel har. Då kom en älgtjur fram och började
fnysa och riva med framfötterna i marken. Bengt vart ju rädd
och klättrade upp i tallen där medan älgen, som stannade kvar,
gick och betade på havreåkern intill.
– Som tur var kom jag cyklande förbi på väg till en bonde
för att göra upp om skogshuggning till vintern. Bengt ropade
till mej uppifrån tallen att jag skulle mota bort älgen. Jag kunde
inte göra annat än skratta när jag såg hans belägenhet, men jag
klev av cykeln och började mota älgen. Han bara stod där och
fnös åt mej, men min vana trogen har jag bössan med mig, så
jag sköt ett skott i luften och då må du tro att älgen fick bråttom.