Samhällets barn - Läs en bok

– Du är i luffarstugan och jag är skogshuggare och heter
Vilhelm.
Hans flög upp som en fjäder upp från soffan.
– Är jag i luffarstugan?! utropade han. Då är du bolsjeviken
dom talar om.
– Alldeles rätt svarat, men var inte rädd. Jag varken
bits eller äter små barn. Har jag inte tagit väl hand om dig
kanske?
Hans kände sig skamsen.
– Men jag har hört så mycket ruskigt berättats om dig.
– Ta på dig dina kläder så ska vi äta. Sedan ska vi gå
fram till en bonde en bit härifrån och låna häst och släde så
ska jag skjutsa hem dej.
Det lät lugnande och Hans tyckte att skogshuggaren
verkligen var en trevlig människa och inte alls verkade farlig
som han hört andra berätta.
– Jag hoppas att maten ska smaka dej, sade Vilhelm när
de satte sig till bords.
– Vad får jag för något?
– Stekt hare med enbärssås. Jag har ju varken höns eller
gris så jag lever av vad skogen kan ge mig. Jag har för det
mesta bössan med mig när jag är ute och hugger.
Vad Hans kunde minnas hade han aldrig ätit hare, men
han tyckte det smakade gott och berömde Vilhelm för maten
och passade på att tacka honom för att han hade tagit hand
om honom. När han ätit en stund och började känna sig