Samhällets barn - Läs en bok

den härliga kaffedoften. Man språkade och nojsade och
pojkarna tog några brottartag med varandra för att pröva sin
styrka men mest för att imponera på flickorna.
Några tog fram sångböcker och de prövade på att sjunga
någon ny eller gammal schlager. En pojke tog fram sitt munspel
och lockade försiktigt fram en melodi. När han kände att han
kunde den och såg kamraterna lyssna, vågade han spela
hårdare och snart sjöng de med till musiken. Hans låg på rygg
i gräset och blickade frånvarande mot himlen. Han låg där en
lång stund alldeles tyst, men väcktes ur sina tankar när någon
ropade.
– Vad är det med dig Hasse? Varför är du så tyst? Ligger
du och tänker på något?
– Du som brukar vara så livad och uppspelt, instämde en
annan.
– Jag låg bara och funderade på en sak, svarade Hans,
– På vad då?
– Jag tänker, sade han tveksamt, men såg på derag tysta
ansikten att de väntade sig en fortsättning. Jo jag tänker på
mina kompisar som är kvar på Eolshäll, pojkhemmet alltså.
Dom kan inte vara ute och njuta av en sådan här skön kväll
som vi gör. Dom har körts i säng före klockan åtta.
– Det menar du inte. Ar det sant? fick han till svar.
Hans började sakta och lite tvekande berätta om F,olshäll.
De satt tysta och lyssnade, men ju mer han berättade desto
sämre till mods kände han sig. Till slut orkade han inte berätta