Samhällets barn - Läs en bok

För det mesta saknade Hans smörgåsar helt och hållet
pålägg. Inte ens smör hade han alla gånger, utan för det
mesta var det isterflott med salt och svartpeppar på. Någon
gång kunde det finnas ett stekt ägg som pålägg. Så Hans
tog tacksamt emot Annas erbjudande.
Som straff för att Hans inte lydde Abel och gick den
kortaste vägen, för att snabbt komma hem till de väntande
sysslorna, fick Hans arbeta sent om kvällarna. Hans ögon
sved när han gjorde sina läxor vid den osande och svaga
fotogenlampans sken. De sved också av trötthet och många
gånger somnade Hans med huvudet nedfällt i någon skolbok
och väcktes till liv igen av Josefins tillrop.
Hösten skred allt längre fram och snart var marken om
mornarna täckt av frost och vattenpölarna hade en tunn
isskorpa. Den utrustning med kläder som Hans hade fått
med sig från Stockholm var inte anpassad för den kallare
årstiden. När Hans bad om att få varmare kläder fick han
till svar:
– De har lovat att hålla dej med kläer den första tia och
då skall väl inte vi redan behöva köpa nya åt dej.
– Men jag fryser ju varje morgon jag går till skolan,
envisades Hans.
– Jag har skrivit till Stockholm och bett om mera pengar
te kläer och skolböcker å du får väl vänta tills jag fått nåe,
blev Abels svar.
Josefin hade i all hast stickat ett par tjocka långstrumpor