Samhällets barn - Läs en bok

Han svarade för uppköpen och såg till att bären kom till
närmaste järnvägsstation för vidaretransport upp i landet. Man
fick inte så mycket betalt för lingonen men man tog tacksamt
emot den extra inkomsten. Lingonplockningen blev för Hans
det enda tillfället att få något betalt för det arbete han utförde.
Han hade egna korgar och lådor som han höll noga reda på.
En kväll efter maten tog Abel fram sin smålandsbörs.
– Nu ska vi se hur möe penninger vi fått för krösaskörden.
Dä va fine krösabär, sade hannlarn, å han tyckte då va bra
rensat så vi fick betalt efter högsta noteringen.
Han räknade upp pengarna och lade de olika mynten i
särskilda högar framför sig på bordet.
– Hur mycket fick jag för mina lingon? frågade Hans ivrigt.
– Samme pris givetvis. Dom va ju plockade på samme
ställe, men nåe drar ja allt av för körninga.
– Inte menar du att jag ska få mindre betalt för mina lingon?
Att du drar av för körningen? utbrast Hans.
– Du hörer väl vaja säjer. Dä ä bara nyttit att du får lära dej
att göra rätter för dej pojk.
Josefin som såg att han blev ledsen, kunde inte tiga.
– Ska du missunna pojken sina surt förvärvde penninger?
Dä ä ju den enne förtjänsts han har för allt va han gör på
gåren. Nu ä du hårder å orättviser Abel. Jag förstår mej inte
på dej. Va gläje kan du ha av penninger som du missunnar
pojken?
Hon såg på Abel med en allvarlig min men han såg inte upp