Samhällets barn - Läs en bok

framåt vägen och såg den röda stugan omgärdad av granskog
tyngd av snö, så tyckte han att stugan såg ut precis som stugorna
på julkorten. Hall hade aldrig sett stugan så vacker som den
var just nu. Edla och Karl höll honom länge i famnen när de
hälsade honom väkommen och han kände glädjetårar tränga
fram. Åter skulle han få fira en jul han mindes från förr, få
känna mänsklig värme och kärlek.
Om kvällen när han hade krupit ner i finsoffan i salen och
lyssnade till den sprakande brasas från kakelugnen och kände
värmen behagligt kittla sina fötter som han stack fram, trodde
han att allt bara var en vacker dröm, att han under några dagar
var fri från pojkhemmets helvete.
I sin aftonbön vävde han in tacksamhetens ord till de
människor som visade honom så mycken omtanke, värme och
kärlek.
Gården som låg nedanför Edlas stuga var hans första
fosterhem. Där bodde det nu andra människor. Hans
fosterföräldrar hade flyttat långt bort och han fick höra att
Kurt var svårt sjuk och att familjen levde under mycket knappa
förhållanden. Banden mellan dem och Hans var brutna. Han
hade bara fått ett svar på de många brev han skrivit till dem.
Desto flitigare hade brevkontakterna med fosterfarmor varit.
Hon brydde sig verkligen om honom.
Han sökte sig ner till gården för att se hur där såg ut. Han
gick omkring och stannade till vid någon plats som hade
särskilda minnen. Ett sådant ställe var lekstugan vid den