Samhällets barn - Läs en bok

synnerhet efter någon svår dag.
Josefin blåste så ut ljuslågan på lampan. Innan hon
somnade kunde hon ibland säga till Hans:
– Kom ihåg att rulla ihop din nattaskjorta när du går
opp i måra så ska jag loppa ur den. Jag hör att du ibland far
illa om nätterna när lopporna angriper dej.
– Ja mor, dom stör ofta min nattsömn, svarade Hans.
Ibland gjorde någon loppa Hans sällskap till skolan och
ibland fick han någon av sin bänkkamrat. Det gick väl an
om lopporna satte sig på sådana ställen att han kom åt att
riva sig, men en gång hade en loppa satt sig i skrevet och
bet honom förfärligt med påföljd att han började riva sig
där. Lärarinnan fick syn på detta och påpekade det
olämpliga i att sitta och riva sig i skrevet och hon motade
ut honom till skolkamraternas stora munterhet med förmaningen
att loppa av sig. Hans sökte upp utedasset som var
enda tänkbara lämpliga ställe. I bitande kyla och en blåst
som letade sig in emellan de glesa bräderna klädde Hans
av sig helt naken och försökte få tag i loppan och dräpa
den. Innan loppan förpassats till de sällare jaktmarkerna
var Hans ganska frusen och förbannad.
Under nattens mörker och stillhet hände det ibland att
tankarna smög sig över Hans, i synnerhet om han hade haft
det svårt. Vantrivseln och ledan över att ha hamnat på denna
plats framträdde starkt. Han längtade bort. Vid sådana