Samhällets barn - Läs en bok

Hans kunde ändå inte släppa tanken på att inte kunna göra
rätt flör sig, något som gnagde honom dagligen. Han fick höra
av en arbetskamrat att chefen för verkstaden var en mycket
vänlig och förstående människa.
En dag stod Hans utanför dörren till direktörns kontor med
häftigt bultande hjärta. Hur skulle han bli mottagen? Vad skulle
han säga? Passade det sig att springpojken, den lägste inom
företaget, sökte upp direktörn för att prata med honom? Tusen
tankar snurrade runt i huvudet, men till sist knackade han på
dörren och hörde en röst som bad honom stiga in. Försiktigt
öppnade han dörren, bockade djupt och såg på mannen bakom
skrivbordet som studerade några ritningar. Direktören tittade
upp över kanten på glasögonen med halva glas. Hans fick inte
fram ett ljud. Han stod inför överheten och det kändes precis
som när han stod framför föreståndaren på pojkhemmet som
sett på honom på liknande sätt. Men det var inte dennes hårda
kärva röst som fyllde rummet när direktörn tilltalade honom
utan en mild och vänlig stämma.
– Vad vill du?
– Jag skulle vilja tala med direktörn om en sak, viskade
Hans fram.
– Stig fram och sätt dej, sade direktörn och pekade på
en stol och började stoppa sin pipa.
Hans berättade om sig själv. I början snubblade orden över
varandra, för han visste inte hur länge han vågade störa sin
chef. Efter en stund, när han märkte att direktörn satt lugnt