Samhällets barn - Läs en bok

Han visste ju hur mycket ovett hon fått för att hon försökt
försvara honom ibland.
Den enda Arvid såg när han kom in genom dörren var Hans
och började genast ösa ut sin ilska, men blev omedelbart
avbruten av konstapelns bestämda röst.
– Nu håller du käften och lugnar ner dej. Jag begriper att
pojken måste ha haft ett helvete här hos dej för att ge sig av i
det här dåliga vädret. Det var en ren tillfällighet att jag träffade
på honom. Han var skitig, genomblöt och frusen in till märgen.
Hade han inte stått under barnavårdsnämndens försorg, så
kan du ge dej fan på att jag kört honom direkt till Arboga, dit
han var på väg, och inte tillbaka hit.
– Det är straffbart att rymma från sin husbonde! skrek
Arvid. Det borde väl du veta!
– Det är möjligt, men det är också straffbart att behandla
sitt tjänstefolk sämre än djur, svarade konstapeln.
Konstapeln reste sig från soffan, gick sakta mot dörren,
vände sig om och tittade på Hans och sade:
– Ring polisen i Katrineholm om du får det alltför djävligt,
så får vi se vad vi kan göra för dej.
Halvvägs genom dörren vände han sig åter om men denna
gång till Arvid.
– I morgon bitti tar jag kontakt med barnavårds-myndigheten
i Katrineholm. God natt!
Arvid lyckades behärska sig tills bilmotorn startade utanför.
– Där ser du, pojkfan, vad du ställt till med! skrek han.