Samhällets barn - Läs en bok

och längtat efter dig under alla åren!
Nya berättelser och händelser vällde fram, nu från Krister
som började varje ny episod med orden: Minns du Hans när...
När han äntligen tömt minnenas förråd, lutade han sig tillbaka
och tittade på Hans.
– Nu måste du berätta för oss, hur du har haft det under
alla dessa år.
– En annan gång, men inte nu. Jag vill inte förstöra den här
vackra stämningen, svarade han lågmält.
– Är det på det viset, sade de samstämmigt, då förstår vi att
du inte har haft det så bra som dom lät oss tro.
Hans bara nickade som svar.
– I dag ska vi bara vara glada och inte ägna oss åt sorgliga
saker, det har du rätt i, sade Krister.
– Förlåt mej, men jag har ingen mat färdig ännu. Vi har
varit så upptagna av varandra, Hans och jag, sköt Ester in.
– Då tar vi oxfilen som jag tog från slakteriet. Jag har
lovat att hjälpa en kamrat, men han får vänta. Gör i ordning
den så ska jag gå ut och handla något extra gott till den.
– Jag har gömt undan lite gott, så du behöver inte gå till
bolaget, sade Ester, om det var det du menade med lite extra.
– Jag begagnar inte sprit, sade Hans, jag är med i
godtemplarna, så inget för mej tack.
– Det var som fan! Har vi fått en saftsugare i huset?
– Krister då! utbrast Ester, så du säger. Var du glad att han
är en skötsam pojke. Det har du all heder av Hans, och Krister,