Samhällets barn - Läs en bok

Följ med oss. Hos oss ska du alltid få bo och ha det bra”.
Under det att han stod försjunken i sina vackra drömmar
märkte han hur tårarna rann utför hans kinder. Han grät tyst.
Så lade båten till vid kajen och passagerarna trängdes i sin
iver att komma av först. Många hade anförvanter eller vänner
som hade mött upp. Men någon moster Ester eller morbror
Krister såg inte Hans till, hans drömbild gick i kras.
Just som han tänkte uppsöka kaptenen, kände han en arm
om sina axlar. Han vände .sig häftigt om och såg in i ögonen
på den kvinna som hade kommit fram till honom efter det han
sjungit sina sånger. Han såg att även hennes ögon var fyllda av
tårar.
– Kära pojke, står du här och gråter. Vad är det som tynger
ditt sinne? undrade hon.
Han torkade sina ögon och svarade.
– Jag känner mej så ensam och orolig, jag vet inte vad som
väntar mej.
– Se här, ta emot den här slanten av mej som ett ringa bevis
på min tacksamhet för de vackra sångerna du sjöng för oss.
Han såg på henne med sina rödgråtna ögon och fick fram
ett litet tack. Innan hon gick omfamnade hon honom och fick
fram några ord nästan viskande.
– Må Gud välsigna dej pojke och må det gå dej väl.
Från kommandobryggan hördes kaptenens fasta stämma
när han kallade på Hans att komma upp. Lagom han kommit
till kommandobryggan, anlände en reslig och kraftig man som