Samhällets barn - Läs en bok

erättade Hans om ett säreget vinterfiske på samma sjö.
Isen låg blank och Hans hade gett sig ut för att slå lake och
gädda. Han hade hållit på ett bra tag och fått några fiskar och
var stelfrusen på väg hem. Men så plötsligt fick han syn på en
jättestor lake som han gärna ville ha med sig. Med träklubban
drämde han till på isen och hedövade laken. Snabbt högg han
med yxan upp ett hål, men när han skulle ta upp fisken var
hans händer så stelfrusna att han inte kunde greppa om sitt
byte. Alla goda råd var dyra, snart skulle laken kvickna till
och simma bort. Hans berättade hur han gick ner på knä körde
ner munnen i isvaken och tog ett stadigt tag med sina tänder
och drog upp laken. Att fiska blev inte bara ett nöje, utan
också ett medel att få byta ut det stekta eller kokta suggfläsket
på bordet till några andra maträtter. Lydia var duktig på att
anrätta goda fiskrätter.
Höskörden var redan slagen på ängarna och snart färdig att
köras in. Sedan återstod myrslåttern som han bävade för.
Knoget på de sanka markerna och den ständiga kampen med
knott och huggorm.
Värmen hade varit intensiv en längre tid. Man väntade på
en urladdning i form av ett åskväder så luften skulle rensas.
Hans hade märkt att Josefin inte varit riktigt kry den senaste
tiden. Hon låg längre om morgnarna och saknades ibland vid
matbordet. Var hon med, åt hon bara några tuggor. Så knäppte
hon händerna och läste tyst sin bordsbön och försvann in på
kammaren, innan de andra hunnit äta färdigt. Abel frågade