Samhällets barn - Läs en bok

där ormen bitit. Därefter sög Abel ur blod några gånger och
spottade ut. Så rev han av en bit av nederdelen på skjortan
och gav det till Lydia som lindade om fingret.
– När du kommer hem gör du iordning nässelgröt som jag
kan lägga på såret under natten, sade Abel. Med en förskräckt
blick tog Hans in allt som försiggick.
– Är det första gången du blivit biten?
– Käre du, det har hänt nåra gånger förr men det har allti
gått bra. Bare man tar det lugnt. Ilade jag inte gjort då hade
jag var döer för länge sen.
Hans såg hur Abels solbrända ansikte intog en gulvit färg
under tiden han pratade. Om det var som resultat av ormbettet
eller av rädsla kunde han inte avgöra.
Medan de åt och vilade sig, pekade Abel mot en stor höjd
som reste sig längre bort på myren.
– Dit ska vi till hösten och plocka krösabär, det brukar
finnas massor att hämta där.
Hans betraktade den avlägset belägna höjden och såg hur
svårtillgänglig den var. Det var inte med någon större längtan
som han såg fram emot hösten.
– Finns det mycket orm där, frågade han med tanke på vad
han nyss bevittnat.
– Det finns gott om orm överallt här på myrmarkerna, fick
han till svar.
– Kan vi inte plocka lingon någon annanstans, där det är
lättare att komma till och där det inte finns orm, bad han.