Samhällets barn - Läs en bok

Han var snart genomsvett av det hektiska arbetet och han kände
hungerns kurrningar i magen. Först mellan halv åtta och åtta
kunde han gå in i köket och sätta sig ner till dagens första mål.
Det bestod alltid av havregrynsgröt med mjölk samt kaffe och
smörgåsar. Allt var noga uppmätt och tilldelat. Han lämnade
alltid bordet utan att känna sig riktigt mätt.
Några bönder hade gått samman om att köra mjölken till
mejeriet. Arvid hade mot viss ersättning åtagit sig att köra
åt några av dem. Det arbetet föll på Hans lott att utföra.
De veckor han hade ansvaret för körningen var han tvungen
att gå upp före halv fem för att hinna med sina egna sysslor
på gården, innan han selade hästen, spände för vagnen och
for runt till gårdarna för att hämta upp mjölken. Ofta när
han kom fram stod där redan en lång kö med mjölkskjutsar
som väntade på sin tur att få lämna av mjölken. Arvid hade
sagt till honom, att om det regnade eller snöade måste han
ha en filt med att lägga över hästen så den inte blev kall,
men att Hans skulle behöva något att skyla eller värma sin
kropp med var det aldrig tal om. Ibland hade han turen att
hamna bredvid någon välklädd körsven som såg hur Hans
huttrade och frös i sina tunna och blöta kläder.
– Jag ser efter din häst också och kör fram den så kan du gå
inomhus ett tag och värma dig.
Sådana erbjudanden tog Hans tacksamt emot. De veckor
han hade ansvaret för att köra ut mjölken till mejeriet, visste