Samhällets barn - Läs en bok

pekade på Hans osnörda kängor. Och så skall du en gång för
alla lära dej komma ihåg, att när du tilltalar mej, så heter det
assistenten. Nu säger du efter mej tre gånger, vad jag nu säger:
—Jag är slarvigt klädd, Assistenten.
Hans verkställde omedelbart Gorillans önskemål och
upprepade tre gånger vad han sagt.
— Så kan du andas på mej så jag får känna om du vågat
borsta dina tänder.
Samtidigt som Hans andades på Gorillan, kom han ihåg att
han i brådskan hade glömt att borsta sina tänder. Denna
glömska gav snart till resultat att plågoanden skrek.
– Fy fan! Det luktar skit om käften på dej pojke. Gå genast
och borsta dina tänder! Samtidigt tog Assistenten sig om näsan
för att demonstrera sin avsky.
– Det var det djävligaste jag känt, skrek han så att det ekade
i hela undervåningen.
Förtvivlat skyndade sig Hans iväg till tvättrummet och höll
på att snava omkull på sina kängsnören som slängde kring
fötterna. Tveksamt och ovant borstade han sina tänder.
Grabbarna i en sal i närheten fnittrade. Gorillan blåste i en
visselpipa till uppställning. Närmare trettio pojkar ställde upp
sig i dubbla led för avmarsch till matsalen. Hans ställde sig
sist i ledet och skyndade sig att knyta sina kängsnören. Här
stod en skara pojkar i olika åldrar uppställda tysta och spända
Skräck och osäkerhet lyste ur deras ögon. Att de hamnat här
berodde enbart på att de råkat födas till denna värld och växt