Samhällets barn - Läs en bok

– Om du vill så får du ro båten, sade hon vid frukostbordet.
– Nej för tusan, jag är en dålig roddare! utbrast han, och
berättade om den misslyckade roddturen med friherrinnan på
Skenäs och när han berättat färdigt skrattade de båda hjärtligt.
Eva satt vid årorna och med säker hand förde hon den
grönvita båten sakta framåt. För det mesta lät hon den glida
fram enbart med kraften av strömmen. Med årorna parerade
hon så att de inte skulle stöta emot båtarna, som låg förtöjda
eller någon av de många bryggorna. Han beundrade alla fina
båtar, en del verkliga lyxbåtar, som låg förankrade vid kajen.
Snart öppnade sig Trosafjärden och hon rodde försiktigt
som om hon var rädd att förstöra den vackra spegelblanka
vattenytan.
– Vart ska vi? undrade Hans.
– Det finns en liten ö, eller rättare sagt holme, som kan
vara lagom för oss två. Där får vi vara ensamma, prata ostört
och bara rå om varandra för en dag.
Hennes ord påminde honom om en annan liten ö från tiden
i Vingåker och han berättade för henne om den. Hur underbart
han och hans kamrater haft det där och hur de ibland badat
nakna i månskenet.
– Går det att bada dit vi ska?
– Om du kan simma så går det bra, för det är ganska djupt
runt hela holmen.
– Tusan också! Jag har ju inga badbyxor med mig.