Samhällets barn - Läs en bok

min nya familj trivdes jag. Så blev fosterfar nervsjuk och jag
började fara illa, fick mycket stryk och jag skickades vidare
till Eolshälls pojkhem i Stockholm.
Nu blev rösten hård och bitter, orden grova och upp-blanda
med svordomar. Under det han berättade gjorde Eva korta
inpass. När han berättade om tiden i Småland och kom in på
Josefin, mjuknade hans röst.
Eva satt nu upprätt med handen på hans arm. Han hade
svårt att berätta och med gester försökte hon trös-ta. Det tog
en stund innan han fortsatte.
– Låt mej berätta något vackert från tiden i Småland, men
lova att inte skratta, bad han.
– Jag lovar, sade hon och klappade honom lugnande på
armen. Det kan vara skönt att höra något vackert också i allt
elände.
– Min fosterfarmer, Josefin berättade för mig en gång att
stjärnorna var själen efter goda människor som dött. En
stjärnklar natt när jag var på väg hem frånkvarnen valde jag ut
den klaraste stjärnan som måste vara du och började tala med
den. Sedan dess har det blivit många och långa samtal mellan
oss.
– Tack för din vackra berättelse, sade hon. Jag hoppas att
jag ska kunna vara dej till hjälp och stöd nu.
– Nu ska jag berätta för dej om en plats där jag verkligen
trivdes och hade roligt. Han återgav tiden på Skenäs slott, där
han för första gången kände av friheten.