Samhällets barn - Läs en bok

Tröskningen
När skörden var bärgad och höstplöjningen utförd återstod
den tidsödande tröskningen. Återigen möttes Hans av en
ålderdomlig arbetsmetod. Här tröskade man rågen med slaga
för att skona halmen som användes till taktäckning när man
lagade uthusens halmtak. Resten tröskade man med
vandringströska. I hans förra fosterhem hade de tröskat med
ett ångtröskverk som vår självrensande och drevs av en
dieselmotor.
Om hösten drev ofta tunga moln in från havskusten. De
lämnade ifrån sig rikligt med regn under flera dagar. Följden
blev att allt annat arbete utomhus var omöjligt.
Hans tyckte inte om när Abel väckte honom sådana morgnar
med att säga:
– I da ä då dålit vär så vi får ägna oss åt å tröska.
Den evinnerliga tröstlösa vandringen runt, runt, runt för
honom och hästen. Här gick de under bar himmel. Det fanns
inget vandringshus som skydd som på en del gårdar.
Det stora kugghjulet som drogs runt och överförde sin kraft
till tröskverket via en lång axel. Det jämrade sig i sina slitna
kuggar och kunde ibland gnissla när det inte regnade och man
inte hann med att ge tillräcklig smörjning. Om matningen blev