Samhällets barn - Läs en bok

vuxen var med och gav fart gick det undan så det nästan var
omöjligt att hålla sig kvar.
Hans mun drogs till ett brett leende, ja han skrattade gott
för sig själv vid minnet av när de en gång försökte lösa
draghjälpen på ett alldeles speciellt sätt. I granngården fanns
en stor kraftig hund som han och kamraterna tog med sig och
band framför kälken. Den som satt på kälken hade ett långt
vidjespö med ett snöre, i vars ände en fläskbit hängde och
dinglade framför hundens nos. Hunden kämpade tappert för
att komma åt fläskbiten, men de slöa klorna fick inget fäste i
isen. Gläfsande och ivrigt krafsande föll den omkull i sin iver,
men höll blicken fäst på det åtråvärda bytet och dreglet rann
ur käften. Kälken stod där den stod. En idé som spolierades,
men dum var den inte. Han log även vid minnet av den gången
då de släppte lös en katt på isen och hunden efter. Katten med
sina vassa klor klarade loppet galant, medan hunden for som
en smörklick på en het potatis då han försökte hinna upp
katten.
Skönt försänkt i sina minnen hörde han en koskällan
spruckna ljud från skogen och mindes vintrarna då han kunde
höra hästarnas pinglor med sina olika ljud, beroende på vilken
storlek klockan hade. Ibland kom ljuden från skogen, ibland
från vägen när bönderna for till staden med sina lass. Vid
högtidliga tillfällen sattes bjällror på hästarna och det lät som
skön musik över trakten. Med vemod tänkte han att allt det
här skulle han lämna. Han fattade inte varför.