Samhällets barn - Läs en bok

– Lägg inte något på mej! Det bränner som eld på hela
ryggen. Jag tror tamejfan dom har skållat mej också
Jeppe kunde inte sova på hela natten och Hans vaknade
emellanåt av hans ideliga mumlande om att han skulle
hämnas. Hans kunde förstå honom. Förut hade ha bara hört
berättas om Hälles mest fruktansvärda straff men nu hade
han bevittnat dess följder och det var ingen vacker syn.
Jeppe fick stanna i sängen följande dag men det tog många
fler innan han var helt återställd,
Vintern började lida mot sitt slut. Ibland var det en känsla
av vår i luften. Mars månad var inne och dagarn började
bli längre och ljusare. Isen på Mälaren visade tecken på att
rämna efter de stora råkarna. Det var Hällesöndag och inget
särskilt hände på hemmet. Årets första storm rasade och
slet sönder skyarna och blottade ibland lite blå himmel.
Molnen kantades då och då guldgula av marssolens strålar.
Pojkarna var samlade i matsalen till middag. Jeppe
saknades igen. Hade ha vagat rymma ännu en gång?
Vid uthusen var Jeppe febrilt upptagen med att bära in
halm och träull i Föris garage som han brutit sig in i. Han
hade fått tag på en fotogenkanna och mumlande gick han
runt och hällde ut fotogenet över halmen och träullen i hela
garaget.
– Nu djävlar ska Föris bil brinna opp, den som han är så
djävla rädd om. Nu ska jag äntligen få hämnas på dej..