Samhällets barn - Läs en bok

sälja dom i järnaffären i Vingåker. På det viset får du en
liten extra förtjänst.
– Det var bussigt av dig att vilja hjälpa mig. Jag har
redan tjugo kronor som jag fick av min faster och farbror i
Stockholm.
– Fint! Da ska det inte dröja förrän du har en cykel,
sade Sven, och tittade på sitt fickur. Nu är det dags att gå
upp till slottet för att äta. Kom så går vi.
– Tänk att få äta på ett slott, sade Hans, det hade jag
aldrig trott att jag skulle få vara med om.
– Vi får mycket bra och rikligt med mat ska du se.
Matsalen var belägen på slottets baksida med utsikt upp
mot rättarens bostad och stallet med ridhästarna. Salen var
liten och det var inte så många som åt där. Förrutom Sven
och Hans så var det Martin, gårdens kusk-chaufför-servitärallt-i-ett,
och två slottspigor.
– Äter inte bokhållaren här? frågade Hans.
– Nej för fan, svarade Martin, det är han för fin för.Han
äter tillsammans med baronen och friherrinnan och pratar
samtidigt om gårdens affärer. Förresten har du hälsat på
slottets mamsell?
– Vad är det för människa, undrade Hans som aldrig
hört detta ord förr.
– Hon styr och ställer i köket, ja över hela slottet.
Hon är mycket sträng, så inför henne bör du välja dina ord
noga pojke.