Samhällets barn - Läs en bok

Nämndemannen såg med en allvarlig min på Abel medan
Josefin pratade.
– Det är sant Abel vad din mor säger. Vi fann henne utefter
vägen när vi for till skolan och hon var ganska dålier efter den
mödosamma vandringen genom skogen. Du kan vara stolt över
din fosterson han skötte sig verkligen med den äran i skolan,
sade nämdemannen, smackade på hästen och gav den en lätt
snärt med piskan och körde bort från gården.
Abel betraktade tyst den försvinnande skjutsen, såg sedan
på sin mor och frågade.
– Är mor arger på mej?
– Jag ä både arger å lessen att du inte ställde upp på pojkens
sista examensda, svarade Josefin..
Abel svarade inte utan försvann bort mot svinhuset, innan
han gick in där vände han sig om och sade:
– Hans du är lediger för i da, du behöver inte göra nåra
sysslor.
– Kom nu Hans, så går vi in till Lydia å får oss lite kaffe å
bulle, det har vi gjort oss förtjänta av, sade Josefin.