Samhällets barn - Läs en bok

och skådade upp mot en stjärnbeströdd himmel kom han
att tänka på vad Josefin vid något tillfälle hade berättat för
honom. “Om du ser någon stjärna falla så skall du samtidigt
önska dig något, så blir din önskan uppfylld”. Samtidigt
som han väntade på att få se någon stjärna falla så
förberedde han sin önskan, att så snart som möjligt få
komma bort från denna bygd.
Vid horisonten såg han också flygfyrarnas svepande sken,
fyrar som vägledde flygplanen mellan Stockholm och Malmö.
Han tyckte sig höra ljudet av planets motorer och drömde sig
bort och tyckte sig vara med ombord ut till friheten. Han kom
också på att tänka på något an-nat som Josefin sagt honom om
stjärnorna, “att de bar på själen av goda människor som
vandrat här på jorden”. Hans kom så att tänka på sin mamma,
något som han gjorde ofta numera. Men varje gång han frågade
efter henne sa fick han alltid till svar, att hon var död, något
som smärtade honom. Han hade inget minne av henne, hon
kanske hade varit en god människa, tänkte Hans och sökte ut
den största och vack-raste stjärnan och vände sig till den:
“Mamma, här är jag, din pojke Hans – på ett kvarnlass på en
byväg i Småland, om du visste vad jag längtar efter dig, jag
känner mig så ensam och har det så svårt och vill komma bort
härifrån. Kan du hjälpa mig? Tänk vad skönt det är att få säga
mamma, du förstår att alla dom som har varit i ditt ställe har
jag inte fått säga mamma till. Varför dog du ifrån mej? Varför
har jag inget riktigt hem? Kan du inte komma till mig i mina