Samhällets barn - Läs en bok

– Du har inte ens försökt! skrek han nu. Fy fan! så du bär
dej åt mot mej!
– Du ska få komma till en stor trädgård utanför Valla och
där kommer du att få det så bra. Kom nu så åker vi.
– Varför sa du inte det med detsamma?
Utan att få något svar tog han plats i bilen. Han lämnade
Skenäs med sorg i hjärtat, en plats som varit något av ett paradis
för honom under några sommarveckor. När de for förbi
statarlängan där Gudrun bodde kände han ett styng i sitt hjärta.
Trots att Gudrun inte brytt sig om honom de senaste dagarna
så kände han att han skulle sakna hennes glada sätt och skratt.
På skogen mellan Katrineholm och Valla stannade
assistenten bilen, tände en cigarett, vevade ner bilrutan, drog
några bloss på cigaretten och vände sig till Hans:
– Jag ska säga dig som sanningen är. Du ska inte till någon
trädgård, utan du ska till en bonde i Valla som dräng.
– Fy fan! Din djävla kärring som lurade mej, skrek han
och hoppade ut och sprang in i skogen.
Assistenten klev ur bilen och bussade hunden på honom
och ropade:
– Kom genast tillbaka annars skall jag se till att du snart är
tillbaka på pojkhemmet igen.
Med den hotfullt skällande hunden vid sin sida vågade han
inte annat än stanna och med hotet om att återföras till Eolshäll
var det bara för honom att återvända till bilen. Det blev inget
mera sagt dem emellan under resten av resan.