Samhällets barn - Läs en bok

hotfullt ryta till. Värre var det med den grisstackare som råkat
få huvudet under suggan, den gick en säker kvävningsdöd till
mötes, om han inte snabbt nog kunde få loss den.
Det var vid ett sådant tillfälle under natten som han märkte
att en griskulting saknades. Den hade helt kommit under
suggans tunga kropp. Med sina händer slog han på suggan i
vild fortvivlan för att få henne att resa på sig, men hon låg
envist kvar. Han skyndade ut ur stian och hämtade en grep
och stötte den med kraft i suggans bakdel. Vild av smärta inför
denna omilds behandling for hon upp och rusade mot honom.
Han hann dock läm-na stian innan hon nådde honom.
Med en näve mjöl i suggans ho fick han henne lugn och
kunde återvända till sin plats i stian och glädjande konstatera
att alla grisarna var vid liv. En var visserligen lite vimmelkantig
efter att ha legat under suggan, men visade inga andra tecken
till att vara skadad. Längre fram på natten blev suggan lugnare,
febern tycktes släppa, och snart lägrade sig tystnaden över
fähuset.
Hans satt bekvämt tillbakalutad på sin pall och såg på de
smutsgrå fönsterrutorna som började bli gröna av ladugårdens
fuktiga luft. Fuktränder rann nedför rutorna, något som vittnade
om att natten var kall utanför. Månen som kommit fram
tecknade sina mönster i de spruckna rutorna. En kattugglas
rop i ett träd utanför fähuset fick honom att känna en rysning.
Han hade hört att när de var så nära husen och hoade bådade
de sorg och död.