Samhällets barn - Läs en bok

– Borde vi inte ha bjuit honom på nåe, tyckte Lydia.
– Fattes bare som han gick an, svarade Abel.
– Kanske han inte hade så fel ändå i va han sa, tyckte
Josefin och gick tillbaka till sin kammare och stickning.
Den kvällen hade Hans och Josefin mycket att prata om på
sin kammare. Han fick återigen gå igenom dagens
dramatiska händelser, medan hon gång på gång gjorde klart
för honom att det var ett Herrens under att han klarat
livhanken. Gud hade verkligen en mening med hans liv som
ingrep och kallade på honom att finna den rätta vägen när
han irrade omkring i skogen.
Han lyssnade som vanligt till hennes kloka ord och styrktes
ytterligare i sin gudstro genom hennes förklaring av hans
märkliga upplevelse.
– Mor jag fick låna två böcker av Vilhelm att läsa. Kan jag
få gömma dom i någon av mors byrålådor? Får Abel vetskap
om dom så tar han nog dom ifrån mej.
Hon såg på de häftade solkiga böckerna som han räckte
fram. Hon tog dem och höll dem närmare bordslampans sken
och läste.
– “Min barndom” och “Ute i världen” av Maxim Gorkij.
– Han är ryss, förklarade Hans.
– Bevare mej väl, ja har allti vari rädder för ryssen,
skrattade hon. Men läs du böckerna pojk å du kan lägge dom
i min nedersta byrålåda bland särkarna, där får di va ifre.