Samhällets barn - Läs en bok

Så kom stunden alla väntat på. En del med förhoppning.
Andra med fruktan. Betygen.
Först fick alla barn i de lägre klasserna hämta sina betyg,
därefter kom turen till avslutningsklassen. Prästen harklade
sig och började hålla tal. Några förmaningens ord att ta med
på vägen ut i livet.
– Jag ska nu läsa upp var och ens betyg och så får
vederbörande komma fram och hämta det.
Det hade Hans aldrig varit med om. Han bävade inför vad
som skulle komma med tanke på betyget han fått förra året.
Nu förstod han varför inte Abel och Lydia ville följa med till
examen. Han mindes åter Abels ord att han inte tänkte gå dit
och sitta och skämmas. Prästen plockade en stund med betygen
framme vid katedern och skrev sitt namn på dem.
– Jag ska börja med att ropa upp den som fått det bästa
betyget och sedan tar jag de övriga i tur och ordning, sade han
och ordnade med sina glasögon.
Det var alldeles tyst i skolsalen, spänningen låg i luften,
kinderna färgades röda på några av mammorna inför stundens
allvar och barnen plockade nervöst med sina händer. Hjärtat
bultade häftigt i bröstet på Hans och han svalde gång på gång.
Väntandet var outhärdlig. Han öns-kade nu att Josefin också
hållit sig hemma. Tänk om han gjorde henne besviken.
Så höll prästen upp ett betyg, betraktade det en stund,
blickade ut över salen, som om han ville njuta så länge som
möjligt av den spänning han skapade.