Samhällets barn - Läs en bok

hans uppmärksamhet. Han hade inte haft en tanke på mat,
men kände nu att det skulle smaka gott. Han gick till fördäck,
där han sökte upp en skyddande plats bland några packlårar.
Han öppnade sin ryggsäck och tog fram sin matsäckspåse,
som i den starka hettan visade sig vara alldeles flottig. Smöret
hade runnit av brödet, över till pappret och även hans nalle
såg en aning flottig ut. Mellan det hårda brödet låg ett par
stekta ägg men av smöret syntes inget. Trots att smörgåsarna
inte såg alltför aptitliga ut högg Hans ändå begärligt in på
dem. Han lossade korken på mjölkbuteljen och förde flaskan
till munnen men avbröt häftigt drickandet. Så häftigt att en
del av mjölken rann ned på hans kläder och det som han hade
fått i munnen spottade han ut. Mjölken hade i värmen blivit
gällen, eller som man också sade i dessa trakter, glanad. Den
var oaptitlig att dricka.
– Varför hade inte Ragnhild sänt med honom en flaska saft
istället, muttrade Hans för sig själv.
Diskret gömde han mjölkflaskan bland packlårarna och
sökte upp den vattensifon han tidigare sett. Vattnet var inte
gott det heller att dricka. Det var ljummet och hade en äcklig
smak, men han var tvungen att dricka av det för att kunna äta
upp sina smörgåsar. Matsäcken var snart slut men Hans kände
sig långtifrån mätt. Blicken vandrade därför begärligt runt till
alla som ännu njöt av olika godsaker.
Hans fördrev tiden med att gå omkring på båten. Allt var
så ovant och nytt för honom. Inne på båtens kafé såg han hur