Samhällets barn - Läs en bok

Hans berättade om den kalla drängstugan med dess råttor
han tvingats bo i, om den snåla vedtilldelningen som var
otillräcklig för att hålla rummet varmt och tvingat honom att
många nätter ligga i ladugården.
– För att inte fara alltför illa så bröt jag mig in i vedboden
för att komma över mera ved. Det gick bra några gånger
men till sist kom Arvid på mig och spöade upp mig och
rapporterade det till inspektören i Katrineholm. Vad han och
inspektören däremot inte visste om och inte står omnämnt i
rapporten, men som jag nu skall tala om var en annan stöld.
De morgnar som jag körde mjölken till mejeriet så blev jag
utan mat från halv fem på morgonen till fram emot elva på
förmiddagen, för att stilla min hunger stal jag några nävar
gröpe, djurfoder, och svalde ner det beska helvetet med några
klunkar mjölk. Så nu vet du om den stölden också, sade han
med en röst som skalv av ilska.
– Är det sant vad du nu berättar för mig så är det förskräckligt,
men du skall veta att jag är en religiös och kristen människa
och kan därför inte försvara ditt handlande, du har trots allt
stulit av din husbonde och sådant gör man bara inte.
Hans svarade henne inte utan fortsatte:
– I din pärm står väl heller inget att läsa om hur dom
behandlade oss på Eolshäll, sade han samtidigt som han i sin
ilska och iver reste sig och pekade på den svarta pärmen framför
henne. Men nu ska jag berätta för dej, om du vill höra på,
vilket helvete jag varit med om där.