Samhällets barn - Läs en bok

salvan, liksom pojken varje kväll skulle smörjas in innan han
lade sig.
Abel betalade doktorn och bad om kvitto för att kunna
kräva ut ersättning för denna extra utgift av barnavårdsnämnden
i Stockholm. Så tittade han en stund på receptet.
– Dä ä väl säkert att pojken blir bra av dä här som doktorn
har skriva ut, så dä inte blir nåen onödier utgift?
– Säker kan man inte va, svarade doktorn, möjliheterna
hade vare större om han kommi förr. Hjälper inte då här, måste
han lägges in på sjukhus.
Efter ett kort besök hos Abels kusin styrde de färden hemåt.
Vinden hade avtagit och över sig hade de en gnistrande
stjärnhimmel. Det blev inte mycket sagt, men några gånger
gav Abel sitt missnöje över doktorn tillkänna. Hans däremot
kände sig nöjd. Han hade mött en människa som brytt sig om
honom och lyssnat till honom. När de körde upp på gården,
var det sent på kvällen. Lydia och Josefin hade varit oroliga,
dels för vädrets skull och dels för att det tog så lång tid. Abel
beklagade sig högljutt över vilken otrevlig doktor han mött.
– Den kommer ja allri mer att besväre, å dyr va han åsså.
Så va vi in å hälse på hos min kusin. Gud hjälpe mej, så snåle
å ogine de va. Fast vi kommi en så Tången väj så bjö de bare
på kaffe å bulla så nu ä vi sultna.
När det blev dags att bada och Hans frågade efter tjärtvålen,
kom Abel fram till honom med en burk med grönsåpa som