Samhällets barn - Läs en bok

Examen
Vintern gick och våren kom. Hans hade aldrig tidigare längtat
så efter och välkomnat denna årstid. Han kunde nu åter gå
vägen förbi nämndemansgården och slå följe med Anna som
flyttat hem igen. Han bar hennes väska och fick sin belöning –
några goda smörgåsar eller extra pålägg på sina egna.
Den första tiden var de tvungna att gå en lång omväg därför
att det ännu var för mycket vatten i kärret. Den vägen gick
förbi luffarstugan som de tidigare passerat med en viss rädsla,
men nu hade Hans berättat om sin upplevelse och mötet med
skogshuggaren, bolsjeviken Vilhelm. De hade vid något tillfälle
hälsat glatt när de sett honom utanför sin fallfärdiga bostad.
Det dröjde inte länge förrän de kunde ta genvägen över
kärret och balansera på de smala och vingliga brä-derna. Ibland
fick Hans hålla Anna i handen för att hjälpa henne och då
kände han sig så lycklig. Han upptäckte denna vår att han var
kär i Anna, men detta vågade han inte yppa ett ord om utan
bar det inom sig. Det gav honom så underliga och sköna känslor.
Ibland om kvällen när allt var tyst och stilla låg han och drömde
och fantiserade. Han hade blivit dräng på nämdemansgården
och han var så duktig och omtyckt att han fick gifta sig med
Anna. Dessa stunder i drömmarnas värld var hans lyckligaste.