Samhällets barn - Läs en bok

– Rulle är en schysst kille ska du veta, sade Mojen. Apropå
språk, fortsatte han, så ska du så snabbt som möjligt lära dej
de dövstummas alfabete.
– Varför de? frågade Hans, en aning förvånat.
– Därför att när kvällen kommer och vi intagit våra platser
i sängarna får vi inte prata med varandra, utan då talar vi med
varandra genom de dövstummas alfabete.
— Är det mycket svårt? frågade Hans.
Mojen avbröt sitt spanande inothönsgården och satte sig
framför Hans och sade:
– Jag ska redan nu lära dej en del av det alfabetet. Mojen
formade sina fingrar och Hans gjorde likadant och de gick
igenom bokstav för bokstav flera gånger. Hans kunde snart
en hel del.
– För fan grabben, utbrast Mojen, du har djävligt lätt för
att lära. Det dröjer inte länge förrän du kan tala med dina
fingrar och händer.
En gonggong hördes från huvudbyggnaden. Den kallade
på grabbarna som skulle arbeta i köket. Med fyra råttsvansar
i den ena handen och med en hink i den andra försvann Mojen
iväg från Hans tillbaka till köket och arbetsuppgifterna där.
Hans satt kvar vid hönsgården ännu ett tag och kände sig
ganska glad över att ha fått ännu en kompis. Han behövde inte
känna sig så ensam längre.
När pojkarna ätit sin kvällsmat skyndade de sig till sina