Samhällets barn - Läs en bok

Olustigt ärende
En dag blev Hans ombedd att gå över till Kristofferssons.
– Gack till Kristoffersson å hör efter om han behöver nåen
spannmålssäck må te kvarna i måra, sade Abel.
Han kände olust inför uppgiften. Han hade hört så mycket
underligt berättas om dem och han hade inte glömt
förbannelsen över Abel för att han hade dragit in radion till
byn. Han mindes också den vettskrämde försäljaren som var
ute för att ta upp beställningar på ett fotomontage av kyrkan,
biskopen och några präster inför kyrkans jubileum. Han hade
berättat hur han hotfullt visats på dörren av Kristoffersson som
skrikit i vilt raseri när han såg fotot.
– Djävulens flugor som översvämma jorden! Ut ur mitt
hus!
Gården var inhägnad med en hög stenmur. Husen stod där
kusligt gråa och nästan färdiga att falla ihop av ålder och
vanvård. Boningshuset med sina små fönster stod omgärdat
av buskar och träd. Taket var täckt med grästorv. Skorstenen
var till stora delar trasig, sönderfrätt av fukt och kyla. Medan
Hans stod där och tog mod till sig for en vind genom
trädkronorna som ytterligare förstärkte den spöklika bilden.