Samhällets barn - Läs en bok

längs Ringvägen för att så länge som möjligt få rå om
varandra ännu ett tag denna första dag. Det var rätt mycket
folk ute i den vackra vårkvällen. Män-niskor som annars
hade bråttom, flanerade nu stillsamt fram. Det enda som
störde idyllen var tidningsförsäljarnas utrop om dramatiska
händelser från kriget.
Borta på Ringvägen i höjd med Tantolunden möttes de av
behagligare ljud.
– Tyst! Stanna och lyssna, sade Ester plötsligt.
Ur lundens grönska hördes fåglarnas kvällskonsert. Tydligast
var koltrastarnas klara flöjttoner från träd-topparna.
– Är det inte underbart? Vilken dag! Vad lycklig jag är,
sade Ester, och omfamnade Hans.
– Det är jag också. Jag kan än inte fatta att jag har fått tag
i er.
De följde honom ända till spårvagnsstallarna vid Ringvägens
slutände, där Lundagatan tog vid.
– I morgon åker jag hem igen, sade han.
– Vi måste mötas snart igen, svarade Ester, nu får inget
mer skilja oss åt.
– Nej, svarade Hans och Krister samtidigt.
De stod kvar och småpratade en stund medan det mörknade
alltmer. Fågelsången tystnade, endast storstadens brus nådde
deras öron. Några älskande ungdomar som höll varandra om
midjan försvann upp bland de smala, trånga gränderna som
slingrade sig in bland Skinnarviksbergens gamla bebyggelse.