Samhällets barn - Läs en bok

kom de uppkörda vagnspåren som var fyllda av vatten och
såg ut som ett utlagt järnvägsspår som drog fram genom
ödemarken. När man for över de stora mosshedarna sjönk
hjulen på vagnen ner nästan till naven i den till synes
bottenlösa vägen. Hedarna lyste blåviolett av den
blommande ljungen. Det blev inte mycket sagt mellan Abel
och Hans, de satt ihopkurade i det envisa regnandet. Hans
började att frysa så han hackade tänder. Abel såg detta och
sade åt honom att hoppa av vagnen och springa bakefter.
Hans gjorde så och försökte undvika att trampa ner i de
stora vattensamlingarna på vägen. Han hörde hur det
klafsade om fötterna och snart var han så våt att han åter
sökte sig upp på vagnen utan att ha återfått någon värme i
kroppen.
Den plats som Hans skulle komma till låg i mörkaste
Småland i närheten av Hallandsgränsen. Den bestod av två
små byar som låg rätt nära varandra. Den ena bestod av
fyra gårdar och den andra av tre. Människorna här levde
ett isolerat liv, tiden hade liksom stått still i decennier, vilket
kom att prägla människornas syn och tänkesätt. Jordbruket
bedrev man med åldriga metoder och man var rädd och
ointresserad av att pröva något nytt. Skrock och vidskepelse
stod som ett hinder för framåtskridande. Elektricitet, radio
och telefon var helt okända begrepp i dessa byar. Jorden
var stenbunden och karg och gav dåliga skördar. Genom