Samhällets barn - Läs en bok

i kvarnstalle i kyrkbyn, å så tar vi bussen in te Ljungby.
På kvällen ställdes en stor träbalja upp i svinhusets kokrum
och fylldes med varmt vatten. Hans skulle badas ren. Det var inte
så ofta det gavs tillfälle till ett bad. Det kunde ske i samband med
hösttvätten eller höstslak-ten, då man hade mycket vatten uppvärmt
och de stora karen framme. Så förstås badade man av tradition
till jul. För att spara på det varma vattnet samsades man om
badvattnet. Männen gick samman om ett kar’och kvinnorna om
ett annat. Ikväll fick Hans bada i eget och rent vatten. Han kände
hur grönsåpan och det varma vattnet kröp in i hans söndriga hud
och sved som eld men samtidigt kändes det skönt och välgörande.
När han var färdig kom Abel med en salvburk och ville smörja in
honom men då protesterade han högljutt.
– Jag ska väl inte komma till doktorn och lukta gammal
härsken salva heller. Vad kommer doktorn att säga då tror du?
Abel gav honom rätt och satte locket på burken och ställde
undan den.
Tidigt nästa morgon gjorde Abel i ordning häst och släde
och de kunde börja resan upp till kyrkbyn. En snöstorm hade
dragit fram under natten och en bitande kall vind nöp i skinnet.
Abel hade tagit med en extra säck hö till hästen och under
fotsacken hade han lagt ett fång halm som de kunde sticka
fötterna i för att inte behöva frysa. Då och då föll snön i täta
byar och vinden virvlade upp stora snömoln från drivorna.
– Måste du fare i väj i da må pojken när väre syns bli så
dålit, hade Lydia frågat när de kommit upp på morgonen.