Samhällets barn - Läs en bok

De betraktade Hans med nyfiken blick och gav ifrån sig
några bräkande ljud. Husets katt kom springande från ett
stenröse med en sork i munnen. Katten höll huvudet högt
och verkade liksom han stolt ville säga: Se så duktig jag
varit! Lydia hann med att ge katten några berömmande ord
i förbifarten. När Hans kommit in i huset hälsade han på
sin fosterfarmer Josefin och klädde sedan om sig och kände
hur värmen återvände i kroppen.
Lydia dukade fram maten och snart satt de församlade
runt köksbordet. Lilla Gunnar hade somnat i sin säng i
kammaren bredvid köket.
– Så knäpper vi våra händer, sade Abel och läste bordsbönen.
Hans förstod att han kommit till ett religiöst hem. En
tanke slog honom, tänk om de var religiösa på samma sätt
som systrarna på syslöjden? Hans bävade inför tanken.
Vid Abels tallrik låg en stor brödkaka och vid sidan om
den en stor förskärare. Abel tog brödkakan, höll den mot
sitt bröst och lät kniven gå genom den. Eftersom brödet
inte var färskt så gnisslade det om kniven när den fördes
genom brödkakan. Abel räckte den första brödskivan till
sin mor och därefter skar han en skiva till Lydia. Därefter
räckte han Hans en brödskiva och sade:
– Välkommen till detta hus och må Gud hjälpe och
beskydde dej. Å jag må hoppes att du må trives här och
vare oss till möen nytta.