Samhällets barn - Läs en bok

Efter maten tog Martin med sig Hans ut i köket till
mamsellen. En kraftig kvinna som stod vid spisen och Hans
förstod genast att det måste vara mamsellen, för hon såg
verkligen respektingivande ut.
– Goddag mamsell, sade Martin, här kommer jag med
vår nye trädgårdsdräng och matgäst som jag vill presentera.
Han kommer från Stockholm.
Mamsellen betraktade Hans en stund, tog ett rejält tag
om näsan med en flik av förklädet och räckte sedan fram
sin hand till Hans som också räckte fram sin som försvann
i en jättenäve.
Hans bockade sig djupt när han hälsade på denna
respektfulla jättekvinna.
– Ack en så klen parvel. Hur ska han orka med det
tunga trädgårdsarbetet? Det hade nog varit mera passande
att han blivit vallpojke, sade mamsellen med en bullrande
röst och ett hest skratt och återvände till sina sysslor.
Hans trivdes med sitt arbete i slottsträdgården och kom
snabbt in i rutinerna. Däremot tog det honom lång tid innan
han kunde fatta att det var sant. Den nyvunna friheten
verkade för otrolig. Nätterna däremot var det annorlunda.
Han kunde vakna upp ur en mardröm där han åter tyckte
sig vara tillbaka på Eolshäll och dess fasor.
– Det var fan vad du sovit oroligt och skrikit i sömnen,
brukade Sven säga sådana morgnar.