Samhällets barn - Läs en bok

Hans följde en liten stig som gick efter sjöstranden och
kom fram till slottet. Han stannade framför den stora
välansade gräsmattan, som sträckte sig ända ner. till sjön
och upp till den vackert vitmenade byggnaden med två torn.
Framför slottet reste sig en jättestor ek. Ett så stort träd
hade han aldrig sett. Inne i grönskan skymtade en annan
byggnad. Ett svagt framtonande årtal över ingången talade
om att den härstammade från sjuttonhundratalet och han
förstod att det var det gamla slottet.
Slotten, grönskan, mångfalden av vårblomster och sjön
Kolsnarens glittrande vattenspegel bredde ut sig framför
honom som en vacker tavla och han stod stum av förundran.
Han hade svårt att fatta att det var han som stod här och
såg på all denna fägring. För första gången kände han inom
sig att detta var friheten. Den riktigt sanna friheten, härligare
än den ljuvaste dröm. Men tänk om det inte var sant. Tänk
om allt detta bara var en dröm. Tänk om han snart vaknade
upp till en grym verklighet och befann sig i sin säng på
Eolshäll. Om detta är en dröm, låt mig då hellre få dö med
den, än att vakna upp igen, bad han tyst för sig själv.
Efter att ha sett det mesta som fanns att bjudas på sökte
han sig iväg för att titta på rummet där han skulle bo. Det
var beläget tätt under takåsen och hade brutet tak, som
tillsammans med den stilfulla möbleringen gav ett ombonat
intryck. Han slog sig ner vid fönsterbordet och genom det
öppna fönstret såg han ut över trädgården och parken.