Samhällets barn - Läs en bok

– När jag blir aderton år är jag fri, sade Peter, och då
stannar jag inte en dag längre här!
– Du hade tur, fortsatte Peter, som slapp ligga hos
drängen för han är inte klok.
– Han såg underlig ut, sade Hans, men vad är det för fel
på honom eftersom du säjer att han inte är klok?
– Första tiden jag var här, sade Peter, bodde jag tillsammans
med drängen i drängstugan. Fy fan vilket helvete
jag hade.
– På vad sätt då? undrade Hans.
– Nästan varje natt skulle han kladda på mej den kåte
fan, jag kämpade emot och skrek men jag rådde inte på
honom. Många nätter flydde jag i skräck ut i ladugården
och la mej att sova där.
– Varför sa du inget till dina fosterföräldrar?
– Nej jag skämdes, svarade Peter. Men en morgon
hittade dom mej sönderriven och slagen i ladugården och
efter detta fick jag flytta in hit till kammaren. Du skall
veta, sade Peter, att ibland kommer det luffare hit och söker
nattkvarter och då får dom ligga på golvet i drängstugan.
Efter sådana luffarbesök har det hänt att drängen kommit
till matbordet sönderslagen och luffaren har lämnat gården
utan att tacka för husrummet. Då förstår du vad som har
hänt. Men ibland har drängen kommit till matbordet efter
att ha delat rum med luffare och varit ganska nöjd men
tidigt beklagat sig ha blivit bestulen på pengar.