Samhällets barn - Läs en bok

Han kom sig inte för med någonting, bara satt och stirrade
medan tankarna virvlade runt. Det enda som hördes var
väckarklockans envisa tickande på byrån Saint ett par flugor
som surrade runt vid fönstret och försökte komma ut. Han
gick fram till fönstret och öppnade det. Rutorna skallrads och
vittnade om att kittet hade torkat eller frusit bort, nu hölls de
mest kvar av några rostiga fönsterstift. Han sjönk ner och
återvände till sina tankar, kände sig utlämnad och ensam, men
avbröts snart av att dörren öppnades och Arvid kom in.
– Har du inte packat upp än? Skynda på med det och klä
om till vardagskläder så ska vi, efter att vi druckit kaffe, gå ut
till stallet och ladugården så ska jag visa dej vad det är för
arbete du ska göra.
– Är det så bråttom med det? undrade Hans.
– Här är mycket att göra och ingen tid att förlora. Vi är
mitt uppe i skörden, så här saknas inte arbete det ska du veta.
– Vad är det för arbetstider här då? frågade Hans med
tanke på hur det hade varit på Skenäs.
– Här finns inga bestämda arhetstider. Det här är inget
gods, utan här håller vi på tills vi är färdiga med vad som
måste göra för dagen.
Vad Hans nu fick veta och på det sätt Arvid uppträdde
förstod han att han hade kommit till en sträng bonde. Arvid
lärde Hans snabbt att bli förtrogen med de sysslor han skulle
göra om morgnarna och att sköta mjölkmaskinen. Snart var
han ensam om morgnarna med sina sysslor i ladugård, stall