Samhällets barn - Läs en bok

på hösten till de allra duktigaste: fem kronor till den som varit
bäst och en krona till de övriga för vårens och sommarens slit.
Hemmets huvudansvarige var en föreståndare som bodde i
huvudbyggnaden, en man som det sades hade en militärbana
bakom sig. Han var också den som satte sin prägel på hemmet.
Det fanns också några assistenter, systrar och ett par kokerskor.
Så såg det hem ut Hans Danielsson hamnade på i mitten av
trettiotalet. Han fick snabbt känna av dess hårda och omänskliga
miljö.
Bilen svängde upp på gården framför huvudbyggnaden.Hans
kände genast igen byggnaden, med sitt karaktäristiska
torn på taket, som kaptenen några timmar tidigare
pekat ut från båten. Hans skymtade lite av Mälaren och han
kunde också höra ljudet från några motorbåtar och även en
skutas dunkande ljud. Dessa ljud blandades med koltrastarna
som höll kvällskonsert nere i parken som omgärdade husen.
Assistenten förde in Hans i köket och tog fram några bredda
smörgåsar och ett glas mjölk ur isskåpet.
– Under tiden du äter skall jag gå en vaktrunda, sade han.
Hans åt av smörgåsarna och drack av den härligt kalla
mjölken och hans blick for runt i det stora köket.
Han betraktade länge den stora spisen med dess stora
välvda kåpa. Det var en konstig spis, tyckte han. Att det var
en av AGA:s kökspisar kunde inte Hans veta, där han satt i
sina funderingar. Han satt länge och lyssnade och undrade över
ett rapliknande ljud som hördes från diskbänken. Vad kunde