Samhällets barn - Läs en bok

Snart drogs landgången in, båtens propeller arbetade och
virvlade upp slam från åns botten. Snart var den helt vänd.
Den riste av motorernas arbeten och maskintelegrafens
plingande ljud blandades med passagerarnas sista rop till
dem som stod på kajen och vinkade farväl. De sista orden
växlades innan de helt försvann ur hörhåll. Några barn
sprang längs kajen och åbrinken så länge de kunde hålla
jämn takt med båten. En skarp avskedssignal från båtens
ångvissla ekade ut över hamnen och staden. Hans stod på
akterskepp och såg staden försvinna ur sin åsyn, allt under
det att tårarna rann utför hans kinder. Skulle han någonsin
återse denna plats? Och när? Sakta gled båten fram,
vassarna efter stränderna bugade sig ödmjukt, liksom till
avsked och roddbåtarna guppade och slet i sina förtöjningar,
liksom längtande efter att få följa med. Änder och sothöns
flydde snattrande långt upp på land eller gjorde en lov till
ett lugnare vatten. Ungarna som inte kunde flyga, guppade
som små korkar på vattnet och en del av dem spolades upp
på stranden.
Hans betraktade det vackra panorama som öppnade sig
allt eftersom båten gled fram i den trånga farleden. Gårdar,
åkrar, sädesfält och grönskande dungar blev till en stor vacker
tavla som hela tiden skiftade i motiv. De flesta passagerarna
stod efter relingen och njöt av sceneriet, men trots allt det
vackra så kunde inte Hans ta emot det med någon glädje.
Snart angjordes den första hamnen, Kungsör. Hans hade