Samhällets barn - Läs en bok

till en annan stadsdel och sedan såg jag dej aldrig mer, förrän
nu. Tack snälla du för att du sökte rätt på mej.
Hon hade mycket att berätta för Hans, inte bara tragiska
händelser, utan även komiska episoder som de skrattade åt.
– Hur har du det nu då? undrade han.
– Innan jag kom till Trosa gick jag igenom ännu en svår
period. Jag blev förälskad i en man och såg åter ljust på
framtiden, men så blev jag med barn och födde Gerhard och
då svek den karln också. Men jag fick behålla Gerhard och
arbetade hårt för att klara av det hela. Jag ska säga dej, att
ibland var jag så förtvivlad att jag tänkte ta livet av oss båda
två, men det var något som höll mej ifrån det.
– Jag har haft likadana tankar ibland när jag haft det som
svårast, avbröt han.
– Är det möjligt? Du som är så ung. Nu har jag det bra
och lever ett lyckligt liv, trots att jag tidvis har det rätt slitsamt
med min strykinrättning, men det ger mej i alla fall en liten
inkomst.
Hon vände sig på sidan, reste sig halvvägs upp, vilande på
armbågen strök hon med den fria handen hans ostyriga fuktiga
hår.
– Så har jag ju fått tillbaka dej, något som jag knappast
vågat drömma om än, mindre hoppats på. Om du visste vad
jag är glad för det.
Han kände sig varm igen av den gassande solen så han tog
av sig byxorna och kastade sig åter i det svalkande vattnet.