Samhällets barn - Läs en bok

sade han vresigt. Förstens ä dä potatisa som ska opp å så ä dä
tröskninga. Te vintern ha de kunne få ta dej.
Hans kände sig upprymd och glad över beslutet.
Övermodigt brast han ut i skadeglädje, fullt förvissad om att
han retade Abel.
– Du kan ju tala med skogshuggaren. Han hjälper dig nog
mot en bra betalning.
– Bolcheviken! skrek Abel, nää allri i live. Å du ska inte
vare förargliger i din synnia trut. Välj dine or pojk. ,.
Hans tyckte tiden gick fortare och arbetsuppgifterna var
lättare att utföra, nu när han kunde se slutet på tiden hos Abel.
Han gick omkring och tog farväl. Den ,förste han sökte upp
var Skogshuggar-Ville och nu fick Hans bekräftat att det var
han som skrivit till doktorn. Hans tog ett ömt farväl av Ville
och tackade honom för allt vad han hade betytt för honom.
De skiljdes med förhoppningen att de någon gång i framtiden
åter skulle råkas. Ett ställe som det kändes svårt att gå till var
nämndemansgården. Alla drömmar han haft om Anna och deras
framtid tillsammans och som berövat honom många timmars
nattsömn grusades nu. Han förstod att det skulle bli någon
annan pojke som skulle få hennes hand.
Han knackade på dörren och klev in.
– Se godda på dej Hans, sade nämndemansmora. Dä va
inte i går som vi så dej här. Va ä dä för ärende som för dej hit
i da?
– Jag kommer för att säga adjö. Jag ska flytta till