Samhällets barn - Läs en bok

y. Han tog farväl av sina fosterföräldrar utan någon saknad
eller sinnesrörelse. Lydia däremot hade svårt med att hålla
tårarna borta. Abel harklade sig några gånger och sade.
– Trots att du tidvis varit svår å trotsiger, så vill jag säja att
vi också haft gläje av dej. Vi har allri behövt te å skämmas för
dej, bortsett den gången du bar dej illa åt under konfirmationen
mot våran präst. Du ska veta pojk att du allti ska känna dej
välkommen te å hälsa på oss nåen gång i framtia.
Hans steg in i bilen som skulle föra honom till Markaryd
och därifrån skulle han fara med tåget mot Stockholm.
Det fanns ytterligare två pojkar till med i bilen. Den ena
hade varit en tid hos sin mormor i Småland och skulle nu
tillbaka till sina föräldrar. Den andre skulle omplaceras till ett
fosterhem utanför Stockholm.
Hans gladdes över att han äntligen fick lämna Småland
och återvända till Stockholm. Men glädjen blev kortvarig när
han av inspektören fick veta att han skulle tillbaka till Eolshälls
Pojkhem. De hemska upplevelserna från förra gången levde
ännu friskt i hans minne. Han rös vid blotta tanken vad som
väntade honom.
– Hur länge måste jag stanna där? undrade han.
– Det vet jag inget om, först måste du bli frisk och fri
från din klåda och sedan måste man finna någon som har nytta
av dej och tar hand om dig, svarade inspektören under det
hon höll fram en påse med frukt till pojkarna.
Vid södra station i Stockholm steg de av tåget och Hans