Samhällets barn - Läs en bok

Hans stängt dörren bakom sig vrålade Arvid till så det ekade
i huset.
— Far åt helvete med dej din djävla anstaltsunge!
Hans tog resväskan och cyklade ner till stationen. Därifrån
gick färden med tåg till Katrineholm och sedan fortsatte den
med buss.
När Hans kom in i förstugan hos fosterfarmor och farfar
slog en doft av nygräddat bröd mot honom och på bänken
stod en sockerkaka på svalning. Han kunde se att han var
väntad och han kände sig välkommen när han steg in i stugan.
– Välkommen Hans, sade Edla och kramade om honom,
jag var inte riktigt säker på om du skulle hinna med den tidiga
bussen eller om du skulle komma senare i kväll.
Vid bordet satt farfar Karl och log igenkännande och Hans
gick fram och gav honom en kram. Glädjetårar glittrade i den
gamles ögon och ett gurglande ljud vällde fram ur hans strupe
medan händerna ivrigt for fram och tillbaka över bordsduken.
Edla gick fram till sin man och talade ganska högt eftersom
han börjat höra sämre.
– Hans ska bo hos oss nu och han ska arbeta på en verkstad
i stan.
Karl nickade lite med huvudet men blicken såg frånvarande
ut.
– Jag har talat om för honom förut i dag, att du ska stanna
kvar här, men jag tror att han glömmer det lika fort som det är