Samhällets barn - Läs en bok

– Vi som lovar varandra att vara kompisar håller särskilt
ihop och försvarar varandra mot dom andra killarna om något
händer. Du behöver inte tänka på något godis åt mej, som jag
sa i morse, för att jag skulle hjälpa dej med äggmjölken när
jag serverar. Du har ju bjudit på mästers bästa hallon som han
är så förbannat rädd om.
Liksom Rulle berättade Mojen en del som Hans borde
känna till och veta om.
– Det finns några grabbar här som är 15-16 år, en del av
dom bor ovanpå trädgårdsmästarvillan och några bor i
huvudbyggnaden. Passa dej för dom. De är djävligt hårda typer,
en del av dom har straffat ut sej från bönder de varit hos.
Passa dej annars får du ett helvete. Håll dej väl med dom och
lyd. Och får du spö nån gång, så skvallra aldrig, då får du det
ännu djävligare.
– Jag trodde det bara var personalen som var djävlig här,
sade Hans.
– Sällan pysen. Här är det allas krig mot alla och här gäller
det att vi som tagit varandra i hand verkligen är kompisar och
hjälper varandra.
– Har du hunnit med att få nån mer kompis, frågade Mojen.
– Rulle, svarade Hans, fast han kallade mej för drängdjävel
– Fint, sade Mojen, han är min kompis också. Det han sa
menade han inget med. Här snackar man hårt till varandra
och det måste man tåla förstår du.
Hans nickade instämmande.