Samhällets barn - Läs en bok

Uppgörelsen
Våren var kommen en bit på väg, träden lyste skirt gröna och
fläckar av vitsippor bredde ut sig som stora mattor i hagar och
skogsdungar. Bönderna var i färd med vårbruket. Åar och
bäckar forsade fram, fyllda till bredden av smält-vatten. Allt
detta såg Hans genom tågkupéns fönster under resan till
Stockholm. Ibland skymdes sikten av sotsvart rök eller grå
ånga från dragloket. Han hade gott om tid att sitta och betrakta
landskapet och fundera. Han tänkte tillbaka på de sex bittra
åren som han flackat omkring. De var fyllda av förnedring
och kärlekslöshet och han kom inte från sina hatkänslor mot
barnavårdsnämnder och dess tjänstemän som hade haft ansvar
för honom och ändå brytt sig så lite om hur han haft det. Han
lyssnade till dunket från skenskarvarna och tänkte att nu är
jag gammal nog för att kunna tala om för min förmyndare hur
jag har haft det om hon gitter lyssna på mig.
Under vistelsen i Stockholm bodde han hos Elin och Karl.
Hans stod på balkongen till deras lägenhet och såg ner över
Skinnarviksbergen med dess park och njöt av den vackra
utsikten och den värmande vårsolen. Han hörde på håll
spårvagnarnas säregna, entoniga sång och deras gnissel från
inbromsningarna vid någon hållplats, blanda sig in i det
konstanta bruset från trafiken på Hornsgatan. Ett