Samhällets barn - Läs en bok

uppskattning av prästen.
På den senaste byastämman hade man efter en lång
diskussion och stor tveksamhet beslutat att för första gången
låta de gamla och dagens konfirmander åka bil till kyrkan.
En lövad lastbil med bänkar uppställda på flaket for runt
till gårdarna på Pingstdagen och tog upp passagerare. Via
en stege som stod uppställd mot flaket hjälptes Josefin upp
med förenade krafter av Hans och Abel. Det var med stor
tveksamhet som hon hade låtit sig övertalas att åka med
lastbilen. Hon åkte hellre på det gamla vana och säkra sättet
med häst och vagn. Abel hade till slut lyckats övertyga
henne att det inte alls var farligt att åka bil.
– Då blir förste gången mor får möjlihet te å fare mä bil å
då kan väl vare rolit att pröve på nåen gång.
Men nu när hon satt här på denna nymodighet var hon osäker
och rädd.
– Må Gud välsigne vår resa, utbrast hon när bilen rullade
igång. Dä här kan väl allri gå väl.
Hon suckade djupt och höll sig krampaktigt fast i bänken.
Hans som satt bredvid henne skrattade.
– Var inte rädd mor. Håll mej i handen.
– Gud signe dej pojk för din omtanke, log Josefin mot
honom och fattade tag i hans utsträckta hand.
Hans kände sig mäkta stolt där han satt i sin svarta, något
slitna kostym med långa byxor, vit skjorta och vit fluga. Det